Sänk energikostnaderna med bevarat kulturvärde

De bostadshus som byggdes 1930-1945 är stora energi-slukare idag, när de flesta vill ha en innetemperatur på 20 grader eller ännu mer. Det gäller särskilt de äldsta husen från 1930-talet. De fick nästan aldrig någon extra isolering av fasaderna utöver det bärande, murade teglet. Lättbetong, som isolerar betydligt bättre än tegel, var mindre vanligt på 1930-talet då det var ett nytt material.
Under krigsåren, då det blev ont om bränsle, ökade kraven på värmeisolering. Nya tegelhus kunde då få en extra isolering i form av till exempel en 3,5 cm träullsplatta under putslagret på insidan. Fasadmurar av lättbetong gjordes ofta lite tjockare, 30 cm, och gav då en för tiden bra isolering. Men jämfört med nybyggnadskraven idag är isolerförmågan ändå dålig.

U-värde är det mått som brukar användas för att ange isolerförmågan. Det mäts i Watt per kvadratmeter Kelvin (W/kvmK) och anger hur mycket värme som går ut per kvadratmeter vid en grads skillnad mellan temperaturen inomhus och utomhus. Ju lägre U-värde desto bättre isolering, alltså. Vanliga väggtyper hos hus byggda ca 1930-45 ligger mellan ca 0,6 (väggar av lättbetong) och ca 1,1 W/kvmK.
Vid nybyggnad idag får det genomsnittliga U-värdet för hela byggnadsskalet inte överstiga 0,50. I byggnadsskalet ingår även fönster och ytterdörrar, som ännu sällan når U-värden under 0,9.
Vindar och källarbjälklag har också mycket dålig isolerförmåga jämfört med dagens riktlinjer. Låga vindar isolerades t ex ofta med 15-20 cm granulerad masugnsslagg eller kutterspån, som isolerar dåligt och har sjunkit ihop under åren. Ursprungliga fönster är normalt tvåglasfönster (U-värde ca 2,7-3,0). I ytterdörrar och entrépartier med glas är detta ofta bara ett tjockt enkelglas. Otätheter bidrar till värmeläckaget.
Till detta kommer att många värmesystem har dålig verkningsgrad och att ventilationen och elinstallationerna är onödigt energislösande.

Det är mycket som behöver tas med i bilden när man ska besluta om energisparande åtgärder. De energideklarationer som enligt lag ska genomföras för alla flerbostadshus under 2008 kommer att visa hur varje enskilt hus står sig gentemot dagens krav. Energideklarationerna ska också innehålla förslag till åtgärder. Förslagen ska självklart grundas på ekonomiska och tekniska förutsättningar i varje enskilt fall. Men också kulturella och arkitektoniska aspekter behöver vägas in i de förslag som ges. Därför är det beklagligt att intresset alltid koncentreras till ytterväggar och fönster när energifrågan tas upp i pressen och i den allmänna debatten.
I själva verket kan man nästan alltid spara mycket mer energi med andra åtgärder som inte lika tydligt hotar husens karaktär och bostädernas kvaliteter. Redan efter oljekriserna 1973 och 1979 gjordes undersökningar som visade att man kunde minska energiförbrukningen mer med enkla och relativt billiga åtgärder än med fasadisolering och fönsterbyten. Det gällde även smalhus. Under senare år har studier av yngre bebyggelse visat att många relativt enkla åtgärder betalar sig ganska snabbt med dagens energipriser.
Därför är det alltid klokt att i första hand pröva om och hur värmesystem, ventilation och förbrukning av varmvatten kan åtgärdas. Tätning och tilläggsisolering av vindar minskar också värmebehovet påtagligt. Idag behöver vi dessutom spara på elenergi, både för att minska belastningen på miljön och för att minska utgifterna. Där finns mycket som kan göras, av fastighetsägare och kanske än mer av enskilda boende.

De flesta bostadshus, även funkishusen, är idag anslutna till ett fjärrvärmenät. Där man har kvar en egen värmepanna är det förstås viktigt att den har bra verkningsgrad, är anpassad efter värmebehovet och hålls i gott skick.
Värmesystemen är normalt så kallade 2-rörssystem där varmt vatten cirkuleras till radiatorer (värmeelement) under fönstren och kanske i badrum och hall. Det är viktigt att systemen är väl injusterade så att värmen sprids jämnt. Annars får kanske vissa hushåll överskottsvärme som måste vädras bort, medan andra har det för kallt. Injustering bör alltid göras när någon förändring görs i systemet, likaså om inneklimatet förändras genom tätning och/eller tilläggsisolering. Med hjälp av bra, moderna termostatventiler på radiatorerna kan de boende sedan hålla den värme de föredrar inom de gränser som sätts.
Ventilationen i 3-4-våningshusen är normalt självdrags-system. De drivs av temperaturskillnaderna ute och inne. Oreglerade självdragssystem ventilerar för mycket på vintern, då det är kallt ute, och för lite på sommaren. Under senare år har det därför blivit allt vanligare att förbättra självdragssystem genom att förse dem med tryck- och temperaturstyrda fläktar. Fläktarna forcerar luftflödet då det är varmt ute och begränsar det då det är kallt.
Punkthusen har i allmänhet mekanisk ventilation med frånluftsfläktar i fläktrum på vinden. Uteluft kommer in genom ventiler under fönstren eller genom otätheter. Att byta gamla fläktar mot tryck- och temperaturstyrda fläktar har visat sig vara en bra energisparåtgärd.
Datorstödd styrning och övervakning av värme och ventilation blir allt vanligare och anses allmänt som mycket energibesparande. Övervakningen gör också att fel upptäcks och kan åtgärdas snabbt.

Installation av snålspolande armaturer för tappvatten (vattenkranar) och duschar är väl närmast en självklarhet idag. De spar mycket vatten utan att inkräkta särskilt mycket på våra vanor. Under senare år har dessutom individuell mätning av värme- och vattenförbrukning diskuterats och prövats. Förbrukningen är ju till ganska stor del beroende av enskilda boendes beteende. Att få ett pris på det man själv förbrukar är ofta en hjälp till ändrade vanor - inte skölja disk under rinnande varmvatten, duscha snabbt i stället för att bada, etc.
Utrustning för individuell mätning kan vara ganska kostsam att installera, men särskilt i samband med stambyten då vattenstammar ändå byts är det en åtgärd att ha i tankarna.
Att se över vindsbjälklagets isolering borde vara en självklar första åtgärd när man vill förbättra husens ytterskal. I hus med helt oinredd vind är det en kostnadseffektiv och ofta ganska enkel åtgärd. 30-40 cm lösull på befintlig isolering - om sådan finns - minskar behovet av tillförd värme rejält. Tio centimeter isolering motsvarar ungefär 0,5 W/kvmK.
I hus med vindsgolv är det svårare att isolera vindsbjälklaget på översidan. Möjligheten till isolering på undersidan kan då övervägas. Detsamma kan gälla källarbjälklag, där kalla golv i bottenvåningens lägenheter annars kan behöva kompenseras av mer tillförd värme.
Innan en tilläggsisolering utförs bör man alltid rådgöra med en expert. Isoleringen påverkar fuktförhållandena i de konstruktioner och utrymmen som berörs. Därför måste åtgärderna anpassas i varje enskilt fall för att undvika problem med fukt och mögel.

"Fönstren är husens ögon". I det talesättet ligger att fönstren betyder mycket för husens karaktär. Att byta gamla tvåglasfönster med smäckra snickerier av friskt kärnvirke och kanske munblåsta glas mot dagens standardproduktion måste därför ses som en sista utväg. Men det finns många andra sätt att förbättra fönstrens isolerförmåga. Bara att byta gamla tätningslister mot nya effektiva minskar energiläckaget påtagligt.
Kanske måste man i stället komplettera med nya uteluftventiler för att få in tillräckligt med luft. Det finns många typer av bra ventiler och placeringar på marknaden, till exempel borstlister som placeras mellan karm och båge i överkant av fönstren, eller ventilationsdon som placeras i väggen bakom radiatorn under fönstret. I båda fallen är ambitionen att minska drag, kallras och störande ljud.
Befintliga fönster kan också ges en betydligt bättre isolerförmåga genom enklare kompletteringar. En tilläggsruta på insidan är kanske det allra enklaste. Ett annat, ofta till-lämpat sätt är att byta den inre bågens enkelglas mot en isolerruta, eventuellt med en beläggning som minskar värme-strålningen ännu mer. Men man måste vara uppmärksam på valet av beläggning, så att inte utsikten förstörs av en oönskad färgton. Utrymmet mellan fönsterbågarna kan också förseglas och fyllas med argongas för bättre isolerförmåga.
Om fönstren, mot förmodan, skulle vara i så dåligt skick att de behöver bytas, bör man välja nya träfönster med smäckra dimensioner och en enkel profilering som leder in ljuset vackert i rummen innanför.

Utvändig tilläggsisolering av ytterväggar går sällan att utföra utan att huset förlorar en hel del av sin ursprungliga karaktär. Fönster och portar "sjunker in" i fasaden och de smäckra taksprången blir mindre. Eventuella burspråk bakas delvis in och mister sin lätta karaktär. I de fall husens sockel inte isoleras får man också en ömtålig kant vid isoleringens nederkant.
Om fasaderna har svåra skador och ändå kräver större förnyelseåtgärder är det naturligtvis ändå klokt att pröva möjligheterna till energiförbättringar. Putsade fasader är de som lättast kan ges ett snarlikt yttre. Om sockeln också isoleras - och takfoten kanske byggs ut, vilket dock sällan sker - kan mycket av karaktären bevaras. Detta särskilt om fönstren flyttas ut, eller åtminstone förses med ljusa omfattningar som visuellt hjälper till att lyfta fram dem mot fasadens yta.
Släta gavlar som bara har en enkel rad fönster, eller inga alls, går oftast relativt bra att tilläggsisolera utan att husets utseende förvanskas. Åtgärden är energieffektiv, eftersom gavellägenheterna med sina tre ytterväggar alltid kyls av mest.  

I dagens energisparande är minskad elförbrukning en viktig del. Här finns en hel del att göra på fastighetsnivå. Modern utrustning för tvätt och tork kräver betydligt mindre el, och vatten, än den som var ny för bara 5-10 år sedan. Ett byte betalar sig snabbt. Belysning är en annan post som kan krympas. Genom att välja lågenergilampor i stället för vanligt glödljus minskar förbrukningen med runt 80 procent. Om man också styr belysningen inomhus och utomhus, genom tids- eller dagsljusstyrning eller genom närvarostyrning där det är lämpligt, kan man göra avsevärda besparingar.
Vitvaror och andra elapparater bör alltid väljas utifrån bästa energiklass. Klass A var bäst under några år, nu finns t.o.m. A++. Detta elsparande är i mycket de enskilda boendes ansvar. Genom att välja energisnål utrustning och inte låta den stå på i onödan kan var och en dra sitt strå till stacken. Inte minst är nutidens alla apparater med stand-by-funktioner miljöbovar om vi inte hanterar dem rätt, d.v.s. stänger av dem helt när de inte används.

De åtgärder som väljs för att spara energi måste alltid anpassas till den aktuella byggnadens kvaliteter, brister och problem. För den tidiga funktionalismens bebyggelse är det särskilt viktigt att först överväga de åtgärder som inte syns så mycket; dels de som berör installationerna, dels isolering av vindsbjälklag och varsamma fönsterförbättringar. De enkla, rena fasaderna, där olika delar och volymer ofta har en fin och ömtålig balans, kan annars förvanskas totalt av okänsliga tilläggsisoleringar och fönsterbyten.

Vill du veta mer? Läs hela artikeln i senaste numret av Borätt!

Har du inte tidningen? Prenumerera här på hemsidan.